wannabeanaa

inte ens mina vänner vet sanningen..


det är det värsta. att jag inte kan prata om detta med någon. det är så pinsamt och lågt av mig att jag inte vågar stå för det. jag svarar inte när folk ringer mig på telefonen för att jag inte orkar ljuga mer, jag vill bara försvinna och gömma mig från hela världen. bara dö. eller bara vara lycklig. men hur ska det gå till? inget är gratis. mina vänner märker att något är fel för ibland kan jag inte hålla masken när jag mår så dåligt. de blir såklart oroliga och undrar vad som är fel och vill träffa mig och prata. men vad ska jag säga????? jag kan ju inte berätta. så där måste ja sitta och ljuga lite till. eller undvika dem. så det är det jag gör för det mesta, undviker dem så gott det går. för jag vill faktiskt inte ljuga. jag vill leva ett ärligt liv, jag vill må bra, osv.


fan.

nu har jag tvättat bort gårdagens utsmetade äckliga smink från mitt stackars ansikte och snart går karusellen igen. allt ska målas på. lägenheten måste jag städa upp lite det ser ut som skit. måste gömma morgonens toffifee ask. eller slänga den, den är ju nästan tom.  sen borde jag åka till gymmet. ikväll ska jag träffa en kompis. ska försöka hålla mig undan lögnerna. och berätta delvis av sanningen. sånt som låter bra. sånt som är okej. för då ljuger jag ju inte. då berättar jag bara inte allt.